Krom-nos

Idag blev jag arg och ledsen på Lill-matte. Hon lämnade mig inne och gick och startade den där stora gråa saken hon kallar bil. Det luktar så illa bakom den.

Hon kom in igen och hämtade mig, fick se att hon brett ut mitt bilåkarlakan i baksätet på den där illaluktande saken. Dit mitt lakan åker, åker också jag. Så enkelt är det tydligen. Jaja, tycker ju om att åka bil.

Vi åkte till Sollefteå och jag kände igen det stora gula huset vi parkerade mittemot. Där bor hundplågaren! Hon heter egentligen Maria och är hundfrisör, men jag tycker inte om när hon rakar juvelerna på mig. Hon är en hundplågare.

Lill-matte kom och hämtade mig med den stora gråa saken. Jag tror fortfarande att det inte är en bil. Hon vevade ner sin ruta och så åkte vi, hon ville lyssna på motorn och jag ville lukta på alla stadstjejer.

Stack fram huvudet över hennes axel och lutade nosen mot fönsterlisten. Lill-matte frågade om jag hade krom-nos och jag förstod inte vad hon menade. Hon måste ha pratat utomjordingska. Vi tog den kurviga, roliga vägen tillbaka hem och jag låg så skönt på sätet bak. Inga konstiga pucklar och hårda plastsaker som i den lilla röda bilen. Kände doften av en massa lantistjejer också...