Vilken konstig helg

Det har varit en väldigt underlig helg, på den här dagen dom kallar fredag så klev matte upp jättetidigt och jag fick äta frukost även fast jag nästan somnade med nosen i matskålen. Sedan väckte hon husse, men han hade ju nyss kommit hem från reflexbyxestället. Dom åkte och jag lade mig på hallmattan med husses stövlar som kudde och sov tills dom kom hem.

Sedan dan efter det, då åkte husse iväg tidigt och sen kom han inte hem. Jag väntade och väntade och väntade, men det kom ingen husse! På natten fick jag gå ner i köket och leta efter han flera gånger, tittade ut genom fönstret för att se om den gröna brummaren var hemma men det var den inte. Och han hade ju inte haft väskan eller reflexbyxorna, så han skulle nog egentligen inte var borta så länge. Han hade nog rymt från matte...

Husse kom hem till slut, men då var det nästan morgon. Han sov ett tag och sedan åt han och så for han med det där äpplet på hjul igen.

Igår var det kalas hemma, och nu är jag dödstrött och snarkar så jag får mustaschen i nosen!

Först så hörde jag den stora svarta brummaren, den trodde jag hade försvunnit för den har jag inte hört på så länge. Ungefär tio år. Fattade inte alls vad som hände och sprang runt, runt, runt i köket och skrek åt matte "vad är det som händer?!". Till slut sade hon åt mig att titta ut genom fönstret - och då såg jag husse, min husse-pusse var hemma igen! Jaaa!

Men sedan blev det konstigt igen, för då kom hjul-äpplet, men husse var ju redan hemma! Och sedan hörde jag Gamm-mattes bil och så kom hela min gamla flock in, och det var jättekul!  Gamm-husse sade att nu hade han kört något nytt, som gjorde noll till hundra på ungefär trekvart, tror att han pratade om hjul-äpplet för den kan jag nästan springa ifrån. Matte hade gjort middag till hela stor-flocken, sån där god mat med det där vita platta brödet och massa goda grönsaker och det där vita kletiga som smakar nästan som fil. Men jag fick inget...

Sedan kom husses syster och hennes flock ner till oss. Gammelmormor och Farmor var också med, men de räknas nästan in i min flock. Gick laget runt och blev klappad. Mini-tvåbeningen Svansryckaren var med så jag sprang iväg för att vakta min fodertunna, och där var det så trångt så hon kom inte åt mig - då låg jag kvar där i lugn och ro! Somnade till och med en stund.

Att det blev så många tvåbeningar var för att husse fyllde år. 27, är det nåt att fira det? Jag är ju mycket äldre än han, åtminstone i hundår.

Det blev en riktigt lång och jobbig dag, men det allra värstaste var när alla tvåbeningar hade gått hem - då skulle husse och matte provköra mattes bil. Men jag fick inte följa med! Förpälsade tvåbeningar, jag skulle ha kissat i era skor som jag planerade! Men den där dumma hyllan skorna står på är ju för hög!

Och nu i natt vaknade jag och blev arg, den där stora svarta brummaren är ju mattes och nu var det nån som startade den alldeles utanför vårat fönster. Skällde lite, men matte klappade mig på ryggen och mumlade nåt om att det var husse så jag skulle gå och lägga mig igen. Säger hon det så snarkar jag väl vidare, inte mitt problem om hon är billös sen då...

Men skogsturen då?

Jaa! Idag fick jag åka den jättestora brummande saken! Den som har ett baksäte fram, där jag får sitta mellan Husse och Matte!

Jag trodde vi skulle ut och titta på skogen, som vi brukar göra, för det var jättelänge sedan sist. Men vi åkte bara upp till Tortererskan och Tjuven, där i köksfönstret stod deras mini-tvåbening Svansryckaren och vinkade åt oss. Hon brukar krama mig så hårt att jag rapar...

Husse körde rätt igenom en snödriva och parkerade nos mot nos med Mattes bil, den där stora svarta där minst fyra jag får plats. Husse öppnade munnen på båda brummarna och kopplade dom i varandra, matte satte sig på Husses plats och fick den att brumma ännu mer. Sedan stängde husse munnen på sin brummare så jag och Matte kunde se han, vi for iväg en bit och Husse skulle fara iväg med Mattes bil. Han plaskade ju bara i vattnet, varför får han göra det när Matte säger ifrån när jag gör det?

Efter en vecka ungefär så kom Matte tillbaka och så vände hon på Husses bil så baken hamnade mot den andras nos. Ville dom bekanta sig? Husse kopplade fast Mattes bil i sin bils svans och så for vi fram och bakåt, fram och bakåt, fram och bakåt ungefär hundratolv gånger innan det ryckte till och den svarta bilen ville följa med i kopplet. Jag tror att den också är en terrier, för jag brukar också spjärna emot i kopplet när jag inte vill gå in.

När Husse var färdig med den tjuriga brummaren så åkte vi iväg, då trodde jag att vi äntligen skulle åka på skogen så jag fick lathunds-spåra älg, men han vände vid bron... Jag som hade satt mig så skönt med Mattes arm runt mig, och var färdig för en långtur! Dumma Husse!

Husse, kom hem!

Åh vad jag längtar efter Husse! När han kommer hem på nätterna brukar vi äta macka, fast inatt var han snål. Jag fick bara en bit morot. Det smakar ju inte falukorv!

Lill-matte säger att jag kommer bli bortskämd om han fortsätter mata mig på nätterna, men det är jag ju redan! Husse kan inte säga nej när jag tittar på honom och lägger huvudet lite på sned.

Husse tycker att jag har så fina ögon, så då måste jag ju använda dom.

Nej, nu är klockan läggdags. Ska terrierisera Lill-matte så jag får gå ut, sedan ska jag krypa ner i min sköna bädd. Hon har äntligen fattat att jag vill ha ett påslakan, två kuddar och två filtar. Måste ju ha nåt att bädda med! Fast när det blir för varmt brukar jag stoppa en filt i papperskorgen, då suckar Lill-matte åt mig. 

En tjuv!

Nu när jag har flyttat med Lill-matte upp till Lekfarbrorn så måste ju jag hålla ställningarna när inte han är hemma. Och det är inte lätt när Lill-matte och hon som kallar sig Farmor inte hjälper till!

Förra veckan var det hit en ful gubbe som varit här förut, men den här gången stal han Husses bil! Han stal den där saken som är så skön att åka i och som låter så man får ont i öronen! Jag försökte säga till Lill-matte och Farmor, men de gjorde inget för att stoppa Tjuven. Han fick ju inte ta Husses bil!

Men några dagar senare kom Husse tillbaka med sin bil, den där som låter så får ont i öronen. Han hade nog tagit den av Tjuven, jag vet att Husse kan bli riktigt arg.

I går var dom hit igen. Tjuven och Tortererskan, jag tror att hon är släkt med Farmor och Husse. Den här gången kom dom på den fula saken som låter så illa, och så har dom alltid på sig konstiga saker på huvudet när de åker den. Tjuven for ner till Husses garage med den, och jag sprang dit så fort jag kunde för att se till att han inte tog några av Husses saker.

Det enda han tog var en konstig sak som brummade och som det pös ur, men den stod kvar när Tjuven for så jag fattar inte alls vad han gjorde med den.

Idag var inte Lill-matte glad...

Idag åt Lill-matte hos hon som kallar sig Farmor och den gamla som dom kallar Gammel-mormor, men hon är inte  min mormor. Varför kallar dom henne så?

När Lill-matte kom tillbaka idag så blev hon arg på mig. Fast hon sa inte så mycket, inte lika mycket som när jag hade plockat ur soppåsen och ätit baconförpackningar. Då sa hon fula saker om mig så jag rymde ner till min bajsplätt bakom Husses garage.

Husse hade glömt att stänga dörren till deras sovrum, det hade dom gjort en gång förut och då hade jag bäddat så fint jag bara kunde i deras säng. Då blev Lill-matte inte heller glad. Det blev hon inte nu heller, för nu hade jag bäddat ännu finare!

Hon kom upp och jag stod där och var stolt och hoppades att hon skulle bli glad när jag ansträngt mig ännu mer än första gången. Det blev hon inte... Hon blev irriterad och suckade, sen ringde hon till Farmor och frågade om hon kunde hjälpa till att byta påslakan på täcket efter att hundarna fått mat. Men jag hade ju redan fått mat, och jag är bara en. Solsting?

Efter en jättelång stund kom Farmor och hjälpte till, då hade Lill-matte redan bytt ut de mesta sängkläderna och lagt tillbaka alla kuddar i sängen. Farmor sade att Lill-matte och Husse borde sätta en grind nere i trappen så att jag inte kunde komma upp till sovrummet, och så att jag inte skulle bryta benen när jag hoppade från halva trappen. Vaddå? Jag är ju Stål-Hunden! Tam-ta-tass!

Lill-matte blev inte glad igen förrän hon pratat med Husse i den där platta saken som hon alltid har med sig, då kunde hon till och med klia mig längst bak på ryggen ovanför svansen där jag inte når själv. Sedan hällde hon det där illaluktande blöta förpälsade medlet i nacken på mig, fast man slipper ju loppor när man har det där blöta i nacken. Men om man står stilla och är snäll när tvåbeningarna ska göra nåt så får man godis!

Krom-nos

Idag blev jag arg och ledsen på Lill-matte. Hon lämnade mig inne och gick och startade den där stora gråa saken hon kallar bil. Det luktar så illa bakom den.

Hon kom in igen och hämtade mig, fick se att hon brett ut mitt bilåkarlakan i baksätet på den där illaluktande saken. Dit mitt lakan åker, åker också jag. Så enkelt är det tydligen. Jaja, tycker ju om att åka bil.

Vi åkte till Sollefteå och jag kände igen det stora gula huset vi parkerade mittemot. Där bor hundplågaren! Hon heter egentligen Maria och är hundfrisör, men jag tycker inte om när hon rakar juvelerna på mig. Hon är en hundplågare.

Lill-matte kom och hämtade mig med den stora gråa saken. Jag tror fortfarande att det inte är en bil. Hon vevade ner sin ruta och så åkte vi, hon ville lyssna på motorn och jag ville lukta på alla stadstjejer.

Stack fram huvudet över hennes axel och lutade nosen mot fönsterlisten. Lill-matte frågade om jag hade krom-nos och jag förstod inte vad hon menade. Hon måste ha pratat utomjordingska. Vi tog den kurviga, roliga vägen tillbaka hem och jag låg så skönt på sätet bak. Inga konstiga pucklar och hårda plastsaker som i den lilla röda bilen. Kände doften av en massa lantistjejer också...

Lekfarbrorn

På midsommarafton eldade Lill-matte, Lill-husse och Voffsihanna nåt kött som luktade jättegott hemma hos mig. Dom kallade det att "grilla". Det var några andra tvåbeningar där också. En av dom var jättestor och hade nästan samma färg som jag!

Han gillade jag, så jag skyndade mig att säga det. Då nöp han mig på magen! Jag började brottas med han och han bara skrattade! Men jag fick sista skrattet för Lekfarbrorn började blöda på armen.

Stor-matte och Stor-husse åkte iväg och lämnade mig helt ensam för ungefär tio år sen. Ja, okej, Lill-matte var väl hemma också men det räknas inte!

Lill-matte har tyckt att jag varit deppig sedan de åkte. Tro väl pudeln det?! Jag har ju ett brustet hjärta! Men det är ingen som tror att hundar kan få det...

Sedan de åkte har jag i alla fall fått åka bil en gång. Jag gjorde mitt bästa för att få matte att förstå att jag skulle dö om hon lämnade mig själv så jag fick följa med och åka hennes lilla röda bil.

Idag tyckte hon att jag var extra deppig så jag fick följa med till Lekfarbrorn. Vi delade på en ostmacka och så fick jag jättegoda kex av Lill-matte. Lekfarbrorn fixade dessutom en vattenskål åt mig, han är en bra tvåbening. Dessutom luktade det jättegott hos Lekfarbrorn, det luktade hund! När jag gosade lite med Lekfarbrorn så sköt han ner mig, jag fick inte gosa med han.

Fast efter ett tag så fick jag brottas lite, då blev jag glad igen!

Men han kallade mig liten och fjantig, sade att jag inte var något mot för hans hund som kunde lägga tassarna på hans axlar. Dumma tvåbening. Sedan fick jag bråka lite mer och då blev jag glad igen!

Sen åkte vi Lill-mattes röda bil hem och jag blev så trött så jag kunde inte hålla ögonen öppna. När vi kom till det läskiga stället där vägen är jättesmal lutade jag mig mot sätet, sedan somnade jag och vaknade inte förrän vi var nästan hemma!