Idag var inte Lill-matte glad...

Idag åt Lill-matte hos hon som kallar sig Farmor och den gamla som dom kallar Gammel-mormor, men hon är inte  min mormor. Varför kallar dom henne så?

När Lill-matte kom tillbaka idag så blev hon arg på mig. Fast hon sa inte så mycket, inte lika mycket som när jag hade plockat ur soppåsen och ätit baconförpackningar. Då sa hon fula saker om mig så jag rymde ner till min bajsplätt bakom Husses garage.

Husse hade glömt att stänga dörren till deras sovrum, det hade dom gjort en gång förut och då hade jag bäddat så fint jag bara kunde i deras säng. Då blev Lill-matte inte heller glad. Det blev hon inte nu heller, för nu hade jag bäddat ännu finare!

Hon kom upp och jag stod där och var stolt och hoppades att hon skulle bli glad när jag ansträngt mig ännu mer än första gången. Det blev hon inte... Hon blev irriterad och suckade, sen ringde hon till Farmor och frågade om hon kunde hjälpa till att byta påslakan på täcket efter att hundarna fått mat. Men jag hade ju redan fått mat, och jag är bara en. Solsting?

Efter en jättelång stund kom Farmor och hjälpte till, då hade Lill-matte redan bytt ut de mesta sängkläderna och lagt tillbaka alla kuddar i sängen. Farmor sade att Lill-matte och Husse borde sätta en grind nere i trappen så att jag inte kunde komma upp till sovrummet, och så att jag inte skulle bryta benen när jag hoppade från halva trappen. Vaddå? Jag är ju Stål-Hunden! Tam-ta-tass!

Lill-matte blev inte glad igen förrän hon pratat med Husse i den där platta saken som hon alltid har med sig, då kunde hon till och med klia mig längst bak på ryggen ovanför svansen där jag inte når själv. Sedan hällde hon det där illaluktande blöta förpälsade medlet i nacken på mig, fast man slipper ju loppor när man har det där blöta i nacken. Men om man står stilla och är snäll när tvåbeningarna ska göra nåt så får man godis!